16 månaders längtan är över

Idag strömmar supportrarna återigen till Solna. De kommer i tusentals och de ska ta igen flera månaders förlorad tid. En ovanlig premiär talar för en ovanlig uppladdning. Här följer sex supportrars berättelser inför en efterlängtad fotbollslördag.

Melker Helsing

10 juli har redan på förhand kommit att bli årets bästa dag oavsett utgång i matchen. Känslan kan liknas med den när man var liten och ivrigt såg fram emot ens födelsedag och julafton. Om inte ännu starkare känslor nu. 

Jag kommer inte gå med mitt vanliga gäng då flera av dem, liksom jag, nyss tagit studenten och pengarna inte alltid räcker till. Vi som däremot haft råd att köpa årskort har bestämt oss för en grym uppladdning antingen hemma hos någon eller på DT för att på bästa möjliga vis vara redo för ögonblicket som vi alla väntat på, att äntligen få se Gnaget lira boll. Trots det faktum att ingen av oss som ska gå är äldre än 22 så titulerar sig vissa ändå som Råsundafetton. När biljetterna släpptes så var vi snabba med att haffa några plåtar på östra. Sektion 108-110 blev det, i höjd med mittlinjen. Jag hoppas rätt folk hittar till östra så det blir bra drag även där.

Spelmässigt så vet man ju att vi i den befintliga truppen har allt som ska krävas för att plocka hem tre pinnar i den här matchen. Tror mycket hänger på att spelarna lämnat semestern bakom sig och är redo för den här urladdningen. Jag tycker flera såg vilsna ut förra matchen och den där riktiga hungern saknades. Får vi in revanschsugna Seb och Lustig så tror jag att mycket är löst. 

Läktarupplevelsen hoppas jag blir något speciellt att komma ihåg länge likt Lech Poznan hemma 2012 och Celtic hemma 2019. Då krävs det att samtliga som är där även känner ansvar och plikt att göra sin del till att bidra. Tror att om vi från minut 1 har ett bra drag på samtliga läktare och håller det i minst tio minuter så kommer det lägga en bra grund att jobba utifrån resten av matchen, så låt oss för fan inte släppa in ett tidigt mål. En tung tackling däremot, eller ilska över domslut för att mana på publiken är ju erkänt bra recept för att skapa drag.

Den här tiden har varit väldigt jobbig, framförallt för att man inte fått utlopp för de känslor man känner. Vid en derbyvinst har den där euforiska “gå på moln”-känslan knappt varit där, och om den varit där så har den tynat bort bara minuterna efter slutsignal. Vid förluster har det mer varit en uppgiven och nästan illamående känsla som dröjt kvar länge. När man är på plats tycker jag personligen det är lättare att lämna kvar ilskan och besvikelsen på arenan. Med andra ord har det varit jobbigt åt båda håll, vinst som förlust.

Jonas Knutsson

​​Min dag kommer se lite annorlunda ut jämfört med en vanlig premiär. Vanligtvis brukar jag gå med kompisar men imorgon kommer jag gå med min pappa, precis som matchen hemma mot Sundsvall och Kalmar borta 2018. De stora händelserna med AIK vill jag uppleva med den personen som fick mig att upptäcka det fantastiska med AIK. 

Mitt första AIK-minne med pappa är från när jag var tre eller fyra år skulle jag gissa och vi skulle gå på familjeläktaren, utanför var det hoppborg och lekar för oss barn, när vi kom in på läktaren gick vi och satt längst upp. Jag kommer ihåg att jag tittade på avbytarna och Norra för det mesta under matchen. Varje gång AIK hade ett farligt läge stoppade jag fingrarna i öronen för det lät så högt när AIK gjorde mål.

Tanken för imorgon är att vi ska träffa några av hans gamla kompisar på någon pub innan matchen och värma upp innan vi går till Norra där vi ska stå under matchen och sen sjunga tills strupen torkar och mer därtill för att göra det vi kan för att komma därifrån med tre poäng.

”Jakhan”

Mina förväntningar på morgondagen är höga. Kanske lite för höga. Man vet att premiärer i vanliga fall kan vara lite sega läktarmässigt när det varit uppehåll ett par månader, nu har det snart gått två år.

Jag kommer möta upp flera vänner i en park. Tanken var först att vi skulle till en krog, gärna Turpin, men när det ser ut som de gör kändes de bäst att undvika den trängseln och slippa riskera att behöva splittra på oss. Så när jag blev medbjuden till en park med ljudanläggning och öl kändes det helt rätt. Sedan blir det vidare till Norra Stå!

Förra året var jag helt avtrubbad, kände varken glädje eller speciellt stor sorg vid vinster. Det tar emot att erkänna men det var vårt totala förfall som fick mig ”på benen” igen, när man märkte att vi riskerar fan att åka ur kom pulsen lite tillbaka och man kände att en match betydde något. I år blev det ju lite nystart men jag har haft svårt att få upp samma glöd. Jag fruktade en uppförsbacke även efter publiken släpptes på men har haft turen att få se damerna två gånger och tog mig även till Enköping för en träningsmatch. Man kände direkt att det här är så man ska uppleva AIK och matchen mot Häcken såg jag bara för att det enda jag hade i tankarna var återkomsten den 10 juli. Teven kan dra åt helvete.

Jakob Persson

De senaste fem åren har jag studerat till civilingenjör uppe i Umeå och har missat premiären de åren, men nu är jag färdig och har flyttat hem till Stockholm igen! Därför känns det lite extra kul att man får uppleva publikpremiären i år på plats, istället för framför teven. Jag kommer att ta mig till Friends i god tid för att hinna göra en vända i AIK-shopen. Jag vill vara tidig inne på arenan för att köpa en kaffe och mazarin och se AIK:s uppvärmning, det brukar alltid vara kul att se lite hur spelarnas dagsform är. Jag kommer sedan ta i från tårna när vi äntligen får sjunga ”åh vi är AIK”  tillsammans igen! 

Det kommer bli riktigt kul att få se spelare som Eric Kahl, Erick Otieno, Mikael Lustig och alla de andra nya som inte fått spela med oss supportrar på läktarna än. Jag hoppas även att vi får se Stefanelli göra mål och att “Argentina!” ekar över hela friends! Den här perioden har varit väldigt tomt och det känns som att laget inte fått en extra push när det behövs för att prestera det lilla extra.

Rikard Ullvin

En vanlig premiärdag brukar börja med ett alldeles för kallt balkonghäng med min bror Johan och en sedvanlig öl-och-kaffe-frukost för att sedan dra sig in till Solna för mer pilsner och bussmottagning. Nu är det annorlunda tider med en ”premiär” mitt i sommaren! Lördagen kommer se ut som så att den startar hemma hos mig och brorsan tillsammans med hans flickvän som är på besök hos oss i Stockholm. Brorsan kommer vara iväg på jobbet men det ryktas om champagnefrukost! 

Efter ett tag och ett fint samkväm hemma så drar vi oss in till Solna för att möta upp brorsan och andra vänner och bekanta för att ladda upp sedvanligt på någon närliggande krog. Dels för ölen men mest för gemenskapen som vi alla saknat och nästintill glömt bort känns det som. På arenan lajvar vi Råsundafetton och röjer på östra. Jag och brorsan är numer vanligtvis på östra kant nära Norra Ungdom, men är på denna match bland knösarna i mitten. Självfallet en kaffe och mazarin i paus. 

Den här tiden utan livefotboll har varit hemsk. Ingenting har riktigt känts verkligt förrän de första åtta fick gå på match och man började se något slags ljus. Däremot tror och hoppas jag på att fler inser att fotboll är för publiken på plats och inte för TV-tittare, för det kan ärligt inte finnas någon som tyckt att detta har varit på något sätt bra. 

Jag förväntar mig en otrolig dag imorgon oavsett resultat. Bara det att vi får samlas och gå på fotboll igen är fantastisk! 

Jesper Lindblom

Morgondagen kommer börja med att gå igenom garderoben både en och fyra gånger i jakt på den bästa svartgula t-shirten. Sen blir det tåg från Västerås, kliva av i Sundbyberg och ta promenaden mot Nationalarenan. Jag kommer möta upp några vänner på en öl på någon av MoS uteserveringar, alternativt Dick Turpin, men vill komma in på arenan tidigt och kanske ta en öl eller två. Jag intar platsen på Östra kant lagom till ”Leva livet” och känna hur livet återvänder när ”Å vi e AIK” sedan sjungs!

Det här året har varit en saknad av det absolut roligaste jag vet, mitt andningshål i vardagen. Jag förväntar mig ett drag och en upplevelse av äntligen, äntligen är vi tillbaka. Att få utlopp för alla känslor som byggts upp under denna långa längtan efter AIK och läktaren.

Man har lärt sig att aldrig mer ta fotboll med publik för givet och att verkligen njuta av den stämning och atmosfär som vi tillsammans skapar där AIK spelar!

Omslagsfoto: Daniel Bengtsson