”Dela om, ojämna lag” – Berättelsen om det som skulle bli en unik basketklubb

Det är lördag den 24 oktober 2015. Ett hundratals personer har samlats i Vasalundshallen och det känns som det stora testet för den nya rock n’ roll-sektionen AIK Basket. Vi är många på plats som stöttat den nya sektionen genom att köpa säsongskort och T-shirtar speciellt upptryckta för AIK Basket. För oss som är mer vana vid att se AIK spela fotboll eller hockey känns det lite märkligt att kliva in i en gymnastiksal. Men det säljs kaffe och mazariner och snart ska AIK spela mot Skuru. Efter den historiska premiärmatchen mot Akropol hade jag och pappa varit på bortamatcher på Lidingö, i Huddinge och i Farsta för det första derbyt mot Hammarby. Vi hade varit ett 20-tal AIK:are på plats och ställt till med oreda. Majoriteten av publiken var föräldrar till spelare i hemmalaget och de fick se sina barn bli fullkomligt pulvriserade av spelare som uppenbarligen hörde hemma på en högre nivå än division 2. Matchen mot Skuru, AIK Baskets andra hemmamatch, skulle komma att bli ett vägskäl för den nya föreningen.

Premiären i Solnahallen nästan en månad tidigare hade varit mäktig. Det var fullt med folk, stämningen var elektrisk och Akropol krossades med 81 – 57. Många hade velat se den nya sektionen som den senaste tiden varit så högljudda i sociala medier. Sportchefen Stefan Jovanovic verkade vara en färgstark karaktär och lagkaptenen Serkan Inan hade tydligen varit proffs i Turkiet. Men var premiärmatchen kanske bara ett resultat av lyckad marknadsföring? Skulle AIK Basket vara lika galna en vanlig seriematch i Vasalundshallen?

Den fem rader höga läktaren fylls på ganska snabbt och uppe på ett slags loft ovanför läktaren ställer sig ett 10-tal supportrar redo att bilda klack. Flera av dem känner jag igen från bortamatcherna i Huddinge och på Lidingö, men nu var de fler. Och de var högljudda. På planen var AIK ännu mer överlägsna än tidigare och det märks att Skruspelarna blir frustrerade. Antagligen är de inte särskilt vana att bli så här utspelade och troligtvis har de aldrig blivit hånade för varenda felsteg de tar. När en Skuruspelare blir utbytt sparkar han till en stol, loftet skanderar “kasta stolar ingen golar, AIK!”. När en annan Skuruspelare får en smäll och blir liggandes skanderas “låt han dö, låt han dö, låt han dö!”. AIK vinner matchen med 116-42. Det var en stor seger för laget, men det var en ännu större seger för föreningen.

Efter Skurumatchen hände ett par saker. För det första skulle inte AIK få spela fler matcher i Vasalundshallen, det hade helt enkelt varit för mycket folk på plats och man kunde inte garantera säkerheten. Solnahallen med en kapacitet på 1700 var mycket tryggare. För egen del kändes det tråkigt. I Vasalundshallen hade vi kanske varit 300 pers och det bidrog till en oförglömlig stämning och jag var rädd att sångerna skulle drunkna i Solnahallen. Det andra som hände var att en kvinna med koppling till Skuru hade blivit väldigt arg och skrivit en debattartikel. AIK:s supportrar hade under matchen dragit skam över hela sporten och dessa huliganer kommer förstöra för svensk basket. Bättre tändvätska gick knappt att få.

AIK gick obesegrade genom den första säsongen i föreningens historia. På vägen krossades både Djurgården och Hammarby. Gymnastiksalar runt om i länet, inklusive Västerås och Örebro, invaderades. En helt ny gren av AIK-supportrar hade bildats och vi basketgnagare satte svartgul färg på en tidigare sömnig svensk idrott. Jag och pappa var på alla matcher och fantiserade om dagen då AIK vinner SM-guld. 

Det var då. Nu är nu.

Sommaren 2014 behövde Stefan Jovanovic få tankarna på annat. Han hade precis kommit ur ett förhållande och ansträngde sig för att inte må dåligt på grund av det. 22-åringen från Upplands Väsby sa upp sig från sitt jobb på Arlanda och lyckades komma in på Expressens sportredaktion, trots att han saknade både journalistutbildning och erfarenhet. Han skulle sitta med som bisittare i Expressens stora TV-satsning under fotbolls-VM. Han själv tyckte att det blev succé och påhejad av familj och vänner kände Stefan att han skulle lyckas som sportjournalist, trots att han på sin höjd pluggat en kurs i media- och kommunikation. Men när Philip Lahm lyfte VM-pokalen så avslutades Stefans tjänst på Expressen. Efter sommaren harvade han runt och skrev lite för diverse sajter när det dök upp ett uppdrag i samarbete med svenska basketbollförbundet. Det skulle inte ge någonting betalt, men han skulle få tillbringa flera veckor i Spanien i samband med basket-VM. Stefan hade spelat basket under uppväxten men med åren glidit ifrån sporten. Han kollade ibland på landslaget eller när favoritlaget Partizan Belgrad spelade, mycket mer var det inte. Under det mästerskapet återfann han kärleken till sporten.

Efter VM började Stefan skriva krönikor för en sajt som hette basketsverige.se, och det var en av dessa krönikor som skulle leda till grundandet av en helt ny basketsektion. Han skrev om att han ville se en basketsektion i favoritklubben AIK, texten fick stor spridning och nådde till slut tre killar som tänkt i samma banor. En av dem var Adam Lockner, som senare skulle bli AIK Baskets första ordförande. Stefan blev kontaktad och tillfrågad om han ville höra deras tankar kring en ny basketförening.
– Jag ska inte säga att det var en dålig plan… Men det var inte så bombastisk som det senare kom att bli. De trodde att de skulle få börja i division fyra eller fem och Adam var helt övertygad om att han skulle få spela, berättar Stefan Jovanovic.
Den 15 mars 2015 röstade AIK:s medlemmar för att en basketförening skulle bildas. Stefan blev föreningens första sportchef och nu var det dags att börja jobba. Han hade hört att det gick att börja spela direkt i division 2, det handlade bara om att övertyga förbundet om att man var tillräckligt bra. Då inleddes en hårt arbete med att förankra idén hos spelare och bygga relationer med rätt människor i basketförbundet.
– Jag var extremt entusiastisk, vi alla var extremt entusiastiska. Fyllda av energi. Det blev en helt annan ballgame när jag kom in med mina ins-and-outs om hur saker och ting egentligen skulle fungera.
Stefan gav ett sken om att han hade riktigt bra relation med förbundet, men verkligheten var en annan. Han hade gjort några ungdomslandskamper men det skulle inte hjälpa honom nu. Han visste dock hur människor inom basketsverige fungerar och vad de drömmer om. 
– Jag spelade på den desperation svensk basket har. Viljan att få uppmärksamhet och få samma erkännande som sporten har i resten av världen. 

De första spelarna som kom var Alexander Russom och Jonathan Gunnarsson, båda värvades direkt från Svenska Basketligan. Russom kom från Sundsvall Dragons som gått i konkurs och Gunnarsson från Solna Vikings som tvingat dra sig ur högstaserien. I Solna Vikings fanns även en annan spelare som Stefan Jovanovic hade ögonen på, det tidigare Turkiet-proffset Serkan Inan. Om man kunde övertala honom var det en signal att AIK var på allvar.
– Vi hade gjort en presentation och photoshoppat in massa publik i Solnahallen. “Så här kommer det se ut, det här är visionen vi har. AIK ska hålla fanan högst av alla. Vi ska synas och vi ska höras. Vi ska bli det som alla har saknat under alla dessa år!”
Serkan Inan skrev på för AIK och blev utsedd till lagkapten. Med de första profilerna på plats var det inte svårt att övertala fler spelare. AIK hade fått ihop ett lag som skulle kunna vara överlägsna i Basketettan, det var inget snack om att de skulle få hoppa över de sämsta serierna och istället inleda säsongen i division 2.
– Man drevs av supporterskapet, men också av det faktum att man kunde göra någonting viktigt för basketen i Sverige. Jag var helt besatt av att värva rätt spelare, värva rätt profiler, att det skulle bli så bra som möjligt och framförallt att vi skulle lyckas. Det var en extrem vilja som hela tiden drev oss framåt.
Den nya sektionen styrdes av supportrar och ordföranden Adam Lockner hade en god relation med AIK:s ståplatspublik. Inför den historiska första säsongen byggdes en hajp upp i supporterled och premiären mot Akropol lockade storpublik i Solnahallen. I hemmaderbyt mot Djurgården var det lapp på luckan och aldrig hade svensk basket varit med om en sådan stämning, och detta var i division 2. Det första året vann AIK alla matcher och i vilken gymnastiksal laget än spelade fanns där AIK-supportrar och kastade konfetti.
– Det har aldrig funnits ett lag i den serien som har varit så överlägset som den upplagan av AIK. Vi hade över 1000 poäng i poängskillnad, vi vann en match med 109-10, bara en sådan sak. Det skvallrar ganska mycket om hur jävla bra vi var, det var ju löjligt, säger Stefan.

Serkan Inan minns tillbaka på AIK Baskets första år med värme. Trots att Solna Vikings tvingats dra sig ut Basketligan var det för honom inget alternativ att byta stad för att fortsätta spela på den högsta nivån, han ville vara kvar i Stockholm. När Stefan Jovanovic hörde av sig var det en bra tajming.
– Det är klart att det blev en tankeställare. Vill jag vid 28 års ålder spela i division 2 i Sverige? Men just att det var AIK… Jag är själv född och uppvuxen i Sundbyberg, har alltid varit AIK:are sedan barnsben, spelat för AIK fotboll. Det vägde tungt i mitt beslut, säger Serkan.
Det var en chansning att som första stjärnspelare lämna svensk baskets finrum och börja spela i en amatörserie. Stefan och Adam Lockner hade sålt in idén på ett bra sätt och AIK-supportern Serkan Inan trodde på deras vision.
– Basketsverige hade väntat på att ett stort varumärke och en stor klubb skulle dra igång en basketsektion. Jag kände att det var en gång den här chansen dyker upp, därför valde jag att vara med från början. 

AIK bestod av spelare som alla skulle klara av att spela på både en och två nivåer högre upp. De leddes av en spelare som varit proffs i den turkiska storklubben Fenerbace, bredvid honom fanns den minst lika skicklige lillebrodern Erkan och kraftpaketet Olivier Ilunga. Det var stundtals skrattretande att titta på. För basketgnagarna på läktarna var det väldigt underhållande, för spelarna på planen var det inte alltid lika kul.
– Det blev ju utklassning ganska ofta och vi gick obesegrade. Jag kände att man får göra ett skitår, man får ta sig igenom det för att se det viktigare längre fram. Det var en viktig aspekt att ha ett nytt mål i min karriär. Jag hade redan uppnått så många mål i min karriär. Det var intressant att sätta upp ett nytt mål i min karriär, jag ville ge tillbaka till den här klubben, göra någonting speciellt med den här klubben och ta AIK till ligan, säger Serkan.
Segertåget på planen och supportrarna på läktaren gav eko även utanför AIK-kretsar. Plötsligt kändes svensk basket hett. AIK skulle gå upp en division, likaså Djurgården som var nästan lika bra. I supporterled började det pratas om SM-guld. “Med det här stödet som laget har kommer alla de bästa spelarna vilja spela för AIK!” 
– Det var jättespeciellt. Jag och min bror tänker ofta tillbaka på de dagarna. När jag träffar Stefan Jovanovic så pratar vi mycket om de tiderna hur speciellt det var. Första matchen i division 2 när vi nästan fyllde Solnahallen, mot Akropol liksom. Första derbyt var det slutsålt och samma sak i flera derbyn därefter. Det var speciellt och det kommer jag alltid ta med mig. Och det var väldigt kul, en väldigt speciell känsla.

Året därpå kom första förlusten, i bortaderbyt mot Djurgården. Det var dock AIK Baskets enda förlust i Basketettan och Superettan (som kvalserien upp till Basketligan heter). Sportsligt var AIK kvalificerade för finrummet, men det räckte inte till. För att gå upp till Basketligan måste man även kunna uppvisa en god ekonomi och en stark organisation, någonting som AIK saknade.
– Rent sportsligt uppfyllde vi alla våra mål, säger Serkan Inan. Men det är svensk basket i ett nötskal… Det är inte lätt att ta sig upp till högstaligan. Och när det går så snabbt sportsligt är det svårt att hänga med ekonomiskt, det måste man ha full förståelse för. Jag förstår att många var besvikna och undrade varför AIK inte klarade av det vi borde klarat av. Det gick för snabbt för oss och det var inte lätt att hänga med ekonomiskt. Nu har hajpen lagt sig de senaste två åren. 

Efter säsongen 2015/16 var Solna Vikings på ruinens brant och hotades av en konkurs. Hundratals basketspelande barn och ungdomar i Solna riskerade att plötsligt stå utan klubb. Vikings hade i åratal varit den enda basketklubben i Solna, men så plötsligt hade AIK och den där Jovanovic startat ett lag och lyckades locka till sig några av de bästa spelarna i landet. På sikt skulle aldrig Vikings kunna slåss mot ett varumärke som AIK och för att inte alla barn skulle bli klubblösa var den enda lösningen att gå ihop med AIK. Med AIK:s starka varumärke skulle Vikings skulder kunna betalas av. På köpet fick AIK en av landets bästa ungdomsakademier serverad på ett silverfat.

Även för AIK:s del behövde någonting ske. De som skötte det sportsliga och mediala hade gjort ett utmärkt jobb. Hajpen som var runt föreningen saknade motstycke i svensk baskethistoria. Problemet var att man inte tjänade några pengar.
– Alla ville se oss, alla ville va oss, alla ville ha en bit av oss, både internt i Gnaget men också externt. Men den kostnadskostymen som vi kanske hade skapat under det första året var lite för stor. Det gäller att ta in pengar och det gjorde vi inte, säger dåvarande sportchefen Stefan Jovanovic.
Han berättar att problemet i mångt och mycket låg i att utlovade pengar aldrig betalades in och att de tjänstemän som fanns inom klubben inte var kompetenta nog att lösa situationen. Om AIK tog över Solna Vikings skulle man inte bara få deras ungdomsakademi, man skulle även ta över deras sponsorer. Dagen Stefan får reda på att övertagandet ska bli av blir han till en början glad. Han får dock direkt reda på att det skulle innebära en del förändringar i organisationen, bland annat skulle det nya AIK Basket inte ha någon sportchef. Tanken var att Stefan skulle bli “Team Manager”. Vad det innebar visste ingen, men det skulle visa sig bli slutet på det AIK Basket som så många lärt sig att älska.

Stefan Jovanovic var Sveriges hetaste sportchef. Han hade inte bara värvat ett lag som kört över allt och alla, han hade även lyckats göra svensk basket intressant. Men när säsongen 2016-17 närmade sitt slut han blivit degraderad till reseplanerare.
–  Det var såklart tråkigt. Man vill ju fortfarande vara sportsligt ansvarig. Jag tycker någonstans att sett till mina resultat så var det totalt omöjligt att motivera en organisatorisk förändring, säger han.
Trots att den nya styrelsen, delvis bestående av personer från före detta Solna Vikings, fråntagit Stefans hans ursprungliga arbetsuppgifter så försökte han fortsätta som vanligt. Till en början pratade med spelare och ledare och fortsatte sälja in AIK Basket men till slut insåg han att det inte var lönt.
– Jag var helt förstörd. Till råga på det satte man munkavle på mig och lät mig inte prata med media. Om det var någonting som gav oss en edge, utöver det sportsliga, så var det att vi hördes och syntes. 
Den fjärde maj 2017 beslutade sig Stefan för att lämna klubben han drygt två år tidigare byggt upp från grunden.
– Det var inte kul. Jag var en ung person som inte fått någonting förklarat för sig om varför det blev som det blev. För mig var det bara orättvist. Jag hade presterat. 

Stefan har sina teorier om varför ledningen i det nya AIK Basket ville ha bort honom från klubben. Sedan starten hade Stefan Jovanovic, den unge och galne sportchefen, varit AIK Basket personifierat. Sportchefen Stefan Jovanovic var inte rädd för att trampa någon på tårna. Han hånade spelare på planen, han var uppkäftig i sociala medier och han skickade provocerande SMS till Djurgårdens tränare där han kunde skriva “God jul önskar serieledarna”.
– Även om det inte är professionellt så är det okej för att det finns ett underhållningsvärde i det. Jag är fortfarande vän med många av dem, nästintill alla. Jag kan inte ens komma på någon som tagit så illa vid sig att vi inte kunnat prata efteråt, säger han och fortsätter:
– Jag tror att för att sammanslagningen skulle bli av var sportchefen Stefan Jovanovic tvungen att offras. Det fanns även en viss polemik mellan mig och Solna Vikings redan innan AIK officiellt grundades…

Polemiken Stefan syftar på startade när han försökte värva Solna Vikings supertalang Melwin Pantzar, numera proffs i Monaco. Pantzar var en av Stockholms största talanger och spelade ungdomsbasket i Vikings när Stefan försökte få honom att komma och spela med AIK i division 2. Han lockade med att Pantzar skulle få lära sig av spelare som Erkan Inan, Serkan Inan och Ollie Ilunga. En dag blir Stefan uppringd av ett okänt nummer. Det var Jurgita Kausaite, en av svensk baskets största genom tiderna och dåvarande ungdomschef i Solna Vikings. Hon skäller ut Stefan för att han försökt norpa åt sig deras guldklimp, men han klickar henne i örat.
– Om du ska prata med mig, så prata med mig som om jag vore en människa och inte ett djur. Du kan inte skrika åt mig i telefon och kalla mig saker. Där vill jag tro att den polemiken föddes. Så det fanns någon form av agg och det spred sig säkert till den dåvarande styrelsen i Solna Vikings och det var många av dem som skulle väljas in i AIK:s styrelse. De hade målat satan på väggen och jag tror att jag hade en stor del i det, det fanns ett agg gentemot mig.
Utan Stefan och med en helt ny ledning i AIK Basket var det tydligt att en stor del av den ursprungliga identiteten var som bortblåst. Efter att laget blivit nekade uppflyttning till Basketligan dog även hajpen ut.
– Jag vet inte om det beror på att min roll förändrades, att vi inte syntes lika mycket eller om det var en frustration över att vi inte gick upp till finrummet… Jag låter vara osagt, jag har ingen aning. Det finns säkert grejer man kunnat gjort annorlunda för att bibehålla momentum. Men plötsligt hade vi inte samma narrativ utåt. Tidigare var vi alla supportrar och det var det centrala i AIK Basket, säger Stefan.

När den första säsongen efter sammanslagningen skulle börja hette AIK:s nya ordförande Anna Magnusson. Hon är fortfarande kvar i styrelsen och är numera vice ordförande i AIK Basket. Trots att det bara gått drygt tre år sedan AIK blev nekade platsen i Basketligan och Stefan Jovanovic lämnade så känns det som att Anna jobbar i en helt annan förening. När hon tittar tillbaka på hur det blev med övertagandet av Solna Vikings menar hon på att det finns både för- och nackdelar.
– Om man ville ta SM-guld med AIK:s herrlag så var det fel att ta över med Solna Vikings. Men om man ville bygga en ungdomsverksamhet och att AIK Basket skulle finnas kvar i Solna så var det givet. Vikings ungdomsverksamhet hade inte överlevt om inte AIK klev in. Det har dock bidragit med jättemycket ekonomiska problem, säger hon.
När AIK tog över Solna Vikings så kom det med en ökad skuld. Det var en skuld som gjorde det svårt för AIK:s seniorer att få framgång på kort sikt och det är en skuld som bara vuxit. Anna menar dock att det rent ideologiskt ändå var en bra plan att ta över Solna Vikings, och då framförallt alla ungdomar.
– Det är så en basketförening, och en AIK-förening, ska vara. Vi är allmänna idrottsklubben, till nästa säsong har vi rullstolsbasket för både junior och senior och “AIK Star” – ett lag för unga med autism. Du ska kunna spela i AIK från att du är liten och ditt mål är att du ska representera AIK på högsta nivå i Sverige och eventuellt i Europa. Det är en ideologisk fråga för mig att ha bredden av den verksamheten och det blir mycket mer hållbart på lång sikt att ha en ungdomsverksamhet. När vi rider ut den här ekonomiska grejen kommer det vara jättebra på lång sikt. 

Hur har den här ekonomiska situationen uppstått?

– Man trodde att det skulle komma in mycket mer intäkter än vad det har gjort. Första året som jag satt i styrelsen så hade vi väldigt, väldigt många lag som kostade väldigt mycket pengar. Våren 2017 budgeterade man för stora sponsorintäkter som uteblev samt hade för många seniorlag i seriespel. Fem lag i förbundsserier blev en för stor kostym tyvärr. Om det bara hade varit ungdomslag så hade det genererat intäkter, men nu var det flera seniorlag och det är kostsamt. Vi har inte de biljettintäkterna som behövs. Vi har ett snitt på 230 nu. Tidigare när det var derbyn så var det mycket högre publiksiffror och det har vi inte längre och det påverkar jättemycket. Det är svårt att få intäkter för seniorverksamheten och det kostar mycket att både spela och resa.

Varför dog hajpen?

– Jag tror det hänger ihop med att man fick nej till att gå upp i ligan. Vi var för få personer som kunde driva verksamheten på ett positivt sätt. Det var en väldig hajp kring ett herrlag, att de inte fick gå upp av organisatoriska orsaker gjorde det inte lika kul. Och sen att det blev för mycket börda. Utan att låta för negativ, det fanns massa personer som gjorde fantastiska grejer, men AIK Basket blev så himla mycket större och det var väldigt, väldigt mycket mer som behövde göras jämfört med när man hade bara två lag. Det blev för mycket helt enkelt.

Det är inte samma AIK Basket idag som när föreningen grundades?

– Nej. Idag har en av Sveriges bästa juniorverksamheter. Vi har fem, sex spelare som fått stipendium och ska börja college i USA och det är fantastiskt. Vi har landslagsspelare i nästan varje årskull på både flick- och pojksidan, vi är alltid med och tävlar om SM-guld för våra juniorer och vi har en fantastisk ungdomsverksamhet som vi är väldigt stolta över.

Har ni någon relation med grundarna?

– De var på ett av våra första styrelsemöten för att berätta om sin idé. Jag har ibland kontakt med Adam Lockner och Stefan Jovanovic. Efter årsmötet i december har vi haft mer kontakt med dem än vad vi haft tidigare. Jag tycker att det är viktigt att dagens styrelse förstår vad AIK är, vad tankarna var från början och hur vi ska ta med oss det arvet på bästa sätt in i framtiden. Det är alltid viktigt med grundare, vi ska vara stolta över dem.

Hur ser framtiden ut?

– Långsiktigt så försöker vi bygga upp det och vara försiktiga med vad vi lovar. Vi vill försöka kunna hålla det vi lovar. Vi vill tona ner förväntningarna på vad som är möjligt att göra på kort sikt. Vi vill att AIK Basket ska bli en samlad förening där alla jobbar tillsammans. Vi vill bli fler, på samma sätt som man ser fotbollsspelarna gå i Solna med sina svartgulrandiga strumpor ska man kunna se basketspelare också. Men vi behöver hålla nere både förväntningarna och ambitionerna ett tag till för att komma på rätt köl. Vi behöver få balansrapporten att se bättre ut än vad den gör nu.

Sedan Stefan Jovanovic lämnade AIK har han fått flera erbjudanden om att börja jobba i andra föreningar, men det har inte funnits någonting som lockat. Han menar att det skulle vara svårt för honom att jobba passionerat för en annan förening, det skulle inte vara samma sak. Idag tittar han på AIK Basket med hoppfulla ögon, mycket tack vare den ungdomsverksamhet som AIK numera besitter. Stefan noterar alla SM-guld AIK vinner på ungdomssidan och förra året följde han flera av lagen i en stor ungdomsförening i Södertälje. Han vet att det är hans förtjänst att ungdomar idag får fira framgångar i ett svartgult basketlinne.
– Även om de spelarna, de föräldrarna och de tränarna inte har någon aning om vem fan jag är så glädjer det mig att jag har varit en del av det jag såg där på plan.

Foto: Jojje Lidén