Hannah Davison har blivit ett med AIK

Det var ett lag med flera profilstarka spelare som samlades på Friends Arena för att dra igång försäsongen 2021. Där fanns skyttedrottningen Adelisa Grabus, Jenny Danielsson med all sin star quality, den karismatiska målvakten Milla-Maj Majasaari som alltid är glad, den sjungande och dansande Clara Härdling som sprider värme till hela klubben och det spännande japanska nyförvärvet Honoka Hayashi. Där och då kände man att AIK kommer bli en fröjd att följa i comebacken i Damallsvenskan. Så i mars presenterades ytterligare ett nyförvärv och kort därpå var laget ännu mer älskvärt.

24-åriga Hannah Davison från Chicago har vuxit fram till en riktig supporterfavorit. Hon syns mycket och gärna utanför planen, dels på sina egna sociala medier där hon dokumenterar sitt liv i ett främmande land och är även återkommande i FollowUs AIK där hon bland anat släpper in tittarna i sitt hem. På planen har hon snabbt blivit en nyckelspelare i försvaret. I den senaste matchen, 2-0-segern mot Kif Örebro, gjorde hon sin bästa insats för säsongen och supportrarna är inte sena med att visa sin uppskattning.

– Det har varit fantastiskt. Att se stödet vi får i sociala medier, förra matchen när vi gick i tunneln och hörde sången… Det är otroligt. Man kan känna supportrarnas passion och energi och det hjälpte oss så mycket till segern. Efteråt fick jag meddelanden från supportrar på sociala medier, det är så kul, säger Hannah

I några av meddelandena hon mottog fick hon ett nytt smeknamn – Gandalf (“you shall not pass”), ett smeknamn hon gärna tar till sig.

– Älskar det smeknamnet! Jag är glad att de uppskattar mitt spel. Nu är det covid, men det vore så kul att lära känna supportrarna och interagera mer med dem.

Hannah hade flera framgångsrika år i college där hon spelade för Northwestern, en skola som genom åren fostrat mängder av professionella idrottsmän och kvinnor. Från college blev hon draftad av Chicago Red Stars i den amerikanska proffsligan NWSL där hon bland annat spelade med den australiensiska superstjärnan Samantha Kerr som de senaste sju åren vunnit skytteligan i fem olika länder. För Hannah blev det dock ingen direkt succé och istället för att gnugga på i USA kände hon själv att det behövdes ett rejält miljöombyte för att få fart på sin personliga utveckling. En agentur kopplade samman Hannah med AIK och efter en månads samtal över zoom var ett kontrakt påskrivet och flygbiljetter inköpta.

För Hannah kändes det som att allting klickade i samtalen med AIK. Anne Mäkinen och Maiju Ruotsalainen sålde inte bara in sina tankar om spelet på plan, de berättade även om AIK som klubb och det Hannah fick höra lät väldigt lovande.

– Det är en historisk klubb och en av de största i Skandinavien, det var en av anledningarna till varför jag verkligen ville komma hit. Det är enormt att bara veta om att så många människor tittar på en, bryr sig så mycket och investerar så mycket i att följa oss. Vi har inte det typet av stöd i USA runt damfotboll, inte än. 

– Jag kan inte gå någonstan utan att se folk med AIK-tröjor eller AIK-kepsar, det är verkligen coolt att se. Vi har akademispelare som kommer och tittar på våra träningar. Man märker verkligen att det finns en rörelse som kretsar runt den här klubben, det är verkligen speciellt.

När Hannah inledde samtalen med AIK var USA mitt inne i sin mest dödliga våg av Covid-19. På grund av pandemin var det extra nervöst för henne att flytta till Europa, speciellt eftersom hon aldrig bott mer än några timmar från sin familj. Väl framme i Sverige fick hon dock en mindre chock över hur annorlunda vi levde med pandemin här. Den nya friheten blev en bra start på livet i ett nytt land, ett land hon snabbt lärde sig att älska.

– Jag växte upp i en förort till Chicago och flyttade sedan in till stan. Det är vackert på sitt sätt, men att vara här och vara omringad av så mycket natur har varit en så uppfriskande omväxling. Och att lära sig svenska har varit så kul! Kulturen här är så välkomnande och kärleksfull. Att få lära sig nya saker, testa på nya saker, resa… Jag visste inte ens att jag tyckte om att resa så mycket! Mina lediga dagar har ägnats åt utforskande. Jag har varit och paddlat kajak, jag gillar verkligen områdena runt Sundbyberg, stränderna… Och centrala Stockholm är så vackert. 

Steget att flytta till en annan kontinent är väldigt stort. Europa fanns alltid i Hannahs bakhuvud men det var ingenting som hon egentligen trodde skulle bli en verklighet.

– Nej. När jag spelade i universitetet så visste jag att jag ville spela professionellt så jag var öppen för att flytta till Europa. När jag draftades efter college och hamnade i Chicago så tänkte jag att jag hade hittat mitt hem i NWSL. Det är en bra liga att vara en del av, det är en riktigt hög nivå. Men de bästa spelarna har så många olika spelstilar att använda sig av och det finns mycket att lära när man flyttar utomlands. Den svenska ligan är väldigt annorlunda jämfört med där jag var så det här kommer bara addera till mitt spel och göra mig till en bättre spelare. När jag blev proffs så visste jag att jag behövde låsa upp några av de egenskaper som jag vet att jag besitter. När den här möjligheten dök upp blev jag jätteexalterad och ångrar mig inte en sekund. Jag är lyckligt lottad som får vara här. 

Hannah utvecklar sitt resonemang och lyfter fram ett par lagkamrater som imponerat mycket på henne:

– I USA är vi väldigt starka och atletiska och förlitar oss mycket på det. Det är också styrkan i mitt spel så jag var lite nervös över hur jag skulle anpassa mig till det mer tekniska spelet här. Det går lite långsammare, men det är visuellt vackrare matcher. 

– Honokas och Jennys teknik är något extra… Det är otroligt att se dem köra fram och tillbaka. Deras bollkontroll är otrolig. Det finns så många olika spelstilar i det här laget som man ser varje dag i träning, det är ingenting jag varit med om förut. I USA har vi många som är mer lika mig. Att vara i den här miljön gör mig så mycket bättre och utmanar mig att förbättra min förstatouch och min bollkontroll. Det var precis därför jag ville komma hit, så det är grymt.

Nytt land, ny kultur, nytt språk och ny typ av fotboll – ingenting av det oroande Hannah när hon packade väskorna och flög över atlanten. Det mest skrämmande var att för första gången vara så långt ifrån sin familj. Redan innan mikrofonen är påslagen berättar hon att hon saknar familjen hemma i Illinois. Hon är ett av fem syskon som växte upp i en riktig idrottsfamilj där det tävlades om allting hela tiden. Hennes pappa introducerade henne för fotboll så snart hon kunde gå och var även hennes tränare som barn. Sin pojkvän träffade hon på Northwestern och även han inleder nu sin proffskarriär i NFL-laget Indianapolis Colts. Men trots avstånd, inreseförbud och tidsskillnad är stödet hemifrån enormt. Mamma och pojkvän ställer alltid klockan tidigt och slåss om vem som ska få använda Sportbladet Play-kontot och kolla när Hannah spelar.

– De skickar alltid meddelanden efter matchen med feedback och uppmuntran. It’s awesome.

I Sverige kämpar damfotbollen hårt för att komma upp i åtminstone hälften av den status och uppmärksamhet herrfotbollen får. Det är en svår kamp som kräver att man har fotbollsförbund, klubbarna, supprtrarna och medierna på samma sida. Mycket har hänt de senaste åren. Expressen och Aftonbladet har börjat öka sin bevakning något i och med att de sänder matcherna från Elitettan och Damallsvenskan, klubbar som AIK och Hammarby har börjat lägga mycket större fokus på sina damlag vilket i sin tur har engagerat fler supportrar. 

I USA pågår kampen också, men medan den amerikanska damfotbollen försöker konkurrera med herrfotbollen så försöker fotbollen i stort göra sig hörd i ett land med fokus på annat.

–  Det är uppmuntrande att se de faktiska siffrorna, hur många som tittar på våra matcher och några av våra publiksiffror. Det är på uppgång och vi måste bara fortsätta kräva stöd och synlighet. Matcherna visas inte på normala TV-kanaler så personer måste betala för abonnemang vilket kan vara mycket att kräva av supportrarna. Chicago är en stor sportstad men vi har ett NFL-lag, hockey, två baseball-lag… Men nu har folk börjat investera i damidrott, några riktigt stora namn, och basketligan WNBA har berett väg för damidrott i hela världen. Det handlar om att ställa krav och inte nöja sig med mindre. Vi förtjänar samma behandling, samma investeringar och lika mycket pengar så att vi kan bli lika framgångsrika som männen. 

Hur upplever du skillnaden i Sverige?

– Det finns en del saker som inte är helt jämställt. Jag kan inte historien och jag tycker vi i damlaget får jättebra behandling, AIK är en av de rikaste klubbarna i landet och har möjlighet att investera i damlaget. Men jag önskar att det var mer jämställt i vardagen. Vi borde få mat före och efter matcher och träning, det är en nödvändighet som vi just nu inte har lyxen att få. Bortsett från det har vi en bra anläggning, bra tränare, bra medicinsk personal och allt sånt. Vi interagerar inte så mycket med herrlaget så jag vet inte hur det ser ut för dem.

Matchen mot Kif Örebro var den första med supportrar tillbaka på läktaren sedan februari förra året. 380 personer tilläts besöka Skytteholm och varenda en gjorde sitt yttersta för att höras så mycket som möjligt. Matchen var ett bevis på att attityden kring AIK:s damlag har ändrats bland många av supportrarna och den passion som börjar uppstå kring laget går inte att jämföra med vad Hannah upplevt i USA.

– Det är en annan nivå på passionen här. Det känns som att de har personliga relationer till spelarna. De är så investerade i laget. Folk bär lagets färger på stan, de pratar om oss och känner igen oss. Det är en annan nivå här sett till hur mycket folk bryr sig. Och den exponering vi får, FollowUs AIK, allting de filmar och lägger ut är otroligt. 

Passionen märks även av när det går mindre bra för laget, som till exempel när man åkte på en 0-7-förlust mot FC Rosengård. 

– Efter matchen mot Rosengård var det en del… mindre trevlig feedback, men jag tycker det är fantastiskt. Supportrarna är redo att ställa folk till svars. De bryr sig så mycket och vill att vi ska göra det bra, jag tycker det är riktigt coolt och visar nivån på engagemanget som finns här. 

– Vi vill ge dem en show och ju mer engagemang de visar desto mer sporrar det oss. Vi vill inte göra våra supportrar besvikna, vi vill att de ska fortsätta komma och vi vill att de ska ta med sina vänner. Det är en stolthet att bära AIK-skölden och vad den representerar. Jag lär mig fortfarande hur mycket klubben betyder, en klubb som grundades 1891. Det är definitivt någonting vi är stolta över i laget.

Bortsett från plumpen mot Rosengård och 0-4-förlusten borta mot Vittsjö (en match Hannah missade p.g.a skada) så har AIK imponerat i år. Den nuvarande åttondeplatsen är betydligt bättre än vad experterna trodde inför säsongen, men enligt Hannah siktar de ännu högre.

– Jag är exalterad över hur vi har inlett och jag är väldigt stolt över laget. Det är en bra start. Vi har haft det tufft med skador och spelare har varit iväg med landslag, då är det svårt att hålla en stabil startelva. Men det har varit uppmuntrande att alla steppar upp när hål måste täppas igen. Vi har anpassat oss efter flera olika formationer och håller på att lista ut vår identitet. Vi vill vara frustrerande för motståndarna att möta och tvinga dem att anpassa sig efter oss. Vi gör det bra i varje match och när vi lyckas ger det resultat. Det kanske inte har blivit så många segrar, men även när vi spelar oavgjort och får poäng varje helg så är det riktigt bra, säger Hannah och fortsätter: 

– På grund av att vi är nederlagstippade så är pressen alltid på motståndarna. Vi är nykomlingar och kan ta varje match som ett tillfälle att lära sig. När vi arbetar som en enhet är vi riktigt svåra att bryta ner. Vi har två amerikaner, Honoka från Japan, Jenny från Finland… Vi har så många olika typer av fotboll och olika styrkor att använda oss av och det är riktigt spännande. Vi försöker fortfarande hitta det bästa sättet att utnyttja det för att uppnå bästa resultat, men det är riktigt spännande att se hur vi i träning blir bättre varje vecka och tar steg mot att bli ett topplag. 

Efter fortsatt samtal om midsommar, Gotland, studentfirande och svenskars oförmåga att småprata så tar tiden slut och Hannah måste göra sig redo för träning. När mikrofonen stängts av och vi precis ska lämna Skyttans soldränkta läktare ställer Hannah en fråga.

– Är AIK en klubb som många ogillar?

– Eh, ja, det kan man säga.

– Nice, I like that.

Text: Love Lindqvist
Foto: Daniel Bengtsson