Nabbe slår tillbaka mot kritiken

Nabil Bahoui har på kort tid gått från kritiserad bänknötare till glödhet nyckelspelare. Skadan som Nabbe ådrog sig hösten 2019 har hemsökt honom en längre tid. Den gjorde att han fick en svår försäsong i år och det har dröjt för honom att komma upp i den nivå som vi minns från hans tidigare sejourer i AIK. Nu när bitarna börjar falla på plats behöver man knappt ställa en fråga för att Nabbe ska hugga mot dem som har kritiserat honom under året.

– Det var massa skriverier för några månader sedan, bland annat från dig, att jag var en skugga. Det är inte varje år jag varit skadad och jag känner att man måste ha lite känsla. Efter en skada tar det lite tid, speciellt när man är tillbaka efter sex månader från en skada som skulle ta ett år. Jag tog en risk och spelade förra året eftersom jag ville hjälpa laget som inte gick bra. Jag gjorde fyra mål, bland annat två i derby. Jag bidrog trots att jag inte ens skulle stå på plan. Det halvåret hade jag energi men under försäsongen kom en liten dipp och då får jag massa kritik. Jag hade bara önskat att man får en ärlig chans, en riktig startsträcka. Men jag har varit tyst och gnuggat och jag kommer fortsätta gnugga. 

– Jag tycker jag har gjort det fantastiskt bra på kanten, defensivt. I och med vårt spelsätt så blir det mycket försvarsspel på kanterna och man är inte så involverad i offensiven. Jag flaggade för att spela centralt och i och med det har även målen kommit. Jag tycker jag har spelat fantastiskt på kanten även om jag inte gjort mål, men när du tänker på Nabil så vill du ha fina mål och så. Jag tycker att det har varit mycket orättvisa men jag bryr mig inte så mycket. När vi vinner så brukar det vara en lagsport men när vi förlorar så hittar man syndabockar och jag tycker det har varit mycket kritik mot mig och Ofori som jag inte tycker att vi förtjänar.

Är det frustrerande?

– Nej, jag vill bara att folk ska förstå. Jag förstår att alla inte fattar vad det innebär med en skada när man ska vara borta i ett år men kommer tillbaka efter sex månader. Det är inte många som fattar jobbet som ligger bakom det. Men det är vad det är. Jag och Ofori jobbar hårt, det har släppt på sistone och vi vinner. När vi vinner är det elva spelare på plan som bidrar, inte bara mittfält, backlinje eller forwards, det är en helhet. Jag tycker att alla som är involverade ska få beröm även om man inte gör poäng. Det är inte så mycket mål som kommer från AIK när vi vinner.

Du sa att du pratade med Bartosz om att du ville gå in i banan. 

– Jag sa det veckan innan vi mötte IFK Göteborg. Eller jag flaggade för det. Jag frågade om han kunde se mig på någon annan position än på kanterna. Det är han som bestämmer, jag kan spela mittback om han vill. Men jag flaggade för det. “Bara så du vet kan jag spela som en av två anfallare”. Mot Göteborg så hände det.

Hur upplever du skillnaden på att vara anfallare jämfört med att vara på kanten?

– Jag är mer involverad i spelet. Jag kände att när jag var ytter kunde det gå tre matcher och jag fick iväg ett skott. Det kanske är mitt fel, men vi skapade inte så mycket som vi gjorde när jag spelade här 2013 och 2014, men vi vinner på ett annat sätt och då får jag anpassa mig och mitt spel efter laget, det är ändå en lagsport. Jag tror inte någon offensiv spelare är nöjd med sin poängskörd men vi är där uppe och slåss och det är det som spelar roll. Vi tippades sluta i mitten av tabellen så det är bara för oss att fortsätta motbevisa.

Det känns som att du tycker om att motbevisa?

– Fotboll är det enda jag kan och jag har aldrig varit orolig över mitt spel. I det här fallet har det varit en skada som skulle hålla mig borta i ett år. Saker och ting föll inte på plats, balansen i kroppen, styrkan i båda benen. Att folk inte förstår var konstigt för mig, men det är okej, det är bara skönt att få ut det så att folk förstår att det inte är någon lek. Det finns massa spelare utomlands som fick ungefär samma skada som mig samtidigt och som jag inte har hört av. Det är inte lätt att komma tillbaka till sin normala nivå efter en så allvarlig skada. Jag säger inte att jag är där än, men jag kämpar. Utan att överdriva, jag kommer först och jag går sist från Karlberg. Jag kan inte göra så mycket mer. 

Jag tror många inte riktigt förstod hur allvarlig skadan var. Kan det inte vara så att de ställer höga krav när de ser att du är med och spelar?

– Det de behöver veta är att samma dag som jag opererades så var det nio till tolv månaders rehab som väntade och jag var tillbaka på fem och en halv. Jag tar inte åt mig all ära själv, läkarteamet gjorde ett fantastiskt jobb och jag var tillbaka ett halvår tidigt vilket betydde högre risk för bakslag. När vi snackar bakslag så betyder det samma skada och borta ett år till. Jag tar den risken för att kunna bidra. Jag gjorde mål i två derbyn och avgjorde i sista sekunden mot Mjällby. Om man ska vara kritisk måste man se helheten, jag borde inte har varit på planen förra säsongen. Jag gick mycket på ren energi. Under försäsongen behövde jag bygga på mig muskler för att jämna ut balansen i kroppen och det tar tid. Det var en tuff försäsong. Jag spelade från start mot Vasalund och gjorde en halvlek mot BP när du kritiserade mig.

Tog det hårt?

– När jag läser din text så skriver du att jag var en skugga av mig själv och att jag flackade med blicken. Min kropp var inte på plats. Om jag spelar tio 90-minutersmatcher i rad och är dålig i alla tio, absolut, kritisera. Men jag har inte spelat! Jag har spelat två 90-minutersmatcher i år, två! Jag har en kamp mot min kropp. Men fotboll kan jag, det är jag inte orolig för. Jag har störst krav på mig själv, eller nej, min pappa har mer men sen är det jag. Det alla andra säger är inte så viktigt för mig. När man inte är 100 men ändå får kritik så vill jag att folk ska förstå helheten. 

Har du vunnit kampen mot kroppen?

– Mitt mål inför säsongen var att spela 30 matcher så det har jag misslyckats med. Jag har missat två, tre matcher och när jag missar en match betyder det att jag inte kan starta nästa, då blir det i princip två matcher som försvinner. Jag vill starta och spela hela matcher och det har jag inte lyckats med. Men landar jag på 20 matcher är jag nöjd med den här säsongen. Sen allt annat, om jag bidrar i presspelet, jobbar hem defensivt, backcheck och vi vinner så är jag nöjd. Det kanske jag inte hade varit för tre, fyra år sedan, men det är jag nu. Det är en lagsport. 

Hur mycket tänker du på att få lyfta pokalen i slutet av året?

– Det börjar dra ihop sig och någonstans där bak så ser man helhetsbilden. Men vi är ödmjuka i oss själva och förstår att vi måste få igång bortaspelet för att få den riktigt bra känslan. Vi har bestämt oss för att ta en match i taget. Det låter tråkigt, men det är det vi har kommit överens om i laget och det känns bäst så. Vi behöver ha samma energi på bortaplan som vi har på hemmaplan och det är någonting vi jobbar med varje dag. 

Foto: Daniel Bengtsson