AIK:s assisterande tränare Patric Jildefalk har under sin tid med A-laget varit med om idel topp-placeringar. Den här våren har satt hans jobb på prov. I ett samtal pratar han från hjärtat om vad som gått fel i år.
Hur mår du?
– Det är faktiskt helt okej. Om man jobbar med det här så pass länge så lär man sig att kanalisera. Man har sina berg-och-dalbanor. Förra året var fruktansvärt frustrerande i långa stunder när man kände att kraften inte kom loss i laget. I år visste vi inte riktigt. Vi gick in i ett cupspel och helt plötsligt ska man inte spela match på tre månader. När vi sen väl går in i det så blir det inte riktigt som man har tänkt sig. Det är jävligt provocerande känslomässigt. Jag tror det var Billborn som sa att om man har en rädd tränare så kommer man ha rädda spelare. Det är lite så jag känner, kommer vi ha ledsna ledare så kommer det vara ledsna spelare. Det gäller att ta ett ledaransvar. Det är fan bara att bita ihop och se till att jobba ännu mer och ännu bättre.
Hur blev det så här? För truppen är inte tredje sämst i Allsvenskan.
– Verkligen inte… Jag har fan ingen lust att gå ut och trycka på vems fel det är och utse syndabockar. Var startade vi någonstans och vad var vår analys i fjol? Vi behövde bli mer offensiva. Jag kan tycka att det är viktigt att huvudtränaren ser till att forma en väg. Hur han väljer att ta hjälp av alla runt omkring, assisterande och sportchef, det är nästa steg. Jag tycker att Henrik och Björn har förklarat väldigt bra i många intervjuer att tränaren valde en väg, vi såg den och kände… “okej, när ska man utvärdera det här?”. Det gick för långt och jag kan känna att det finns en besvikelse hos mig själv att man inte försökte påverka ännu hårdare, stanna upp och säga “vart fan är vi på väg?”. Men jag har svårt att se att någon tänkte att det bara skulle bli förlust på förlust på förlust, framförallt när vi sen byter tränare. Tyvärr tror jag att för många spelare har varit nere i en väldigt djup svacka, både fysiskt och mentalt, där jag tycker att många varje dag börjar ta steg och komma upp ur den. Utan att att peka finger… Men tyvärr måste en tränare bära hundhuvudet. Det är han som ska vara ansvarig. Det hade jag jättegärna tagit själv om jag hade varit ansvarig. Men som svar på frågan… jag vet inte.
Hur reparerar man spelarnas självförtroende?
– Det enda som kommer hjälpa är att man vinner fotbollsmatcher. Vi kan hålla på med våra små analyser, säga att passningsspelet var bättre eller så, men vi kan inte lura någon heller. Det handlar om att vinna. Just nu handlar det om att inte fastna i någon typ av rädsla att det ska gå ännu sämre. Vi måste fånga upp den här typen av positiv desperation i att vilja ta fler poäng. Vi väljer om vi ska dras ner i skiten och ta åt sig från alla håll och kanter av folk som hatar en, till och med egna supportrar som vill få en plats på scenen och berätta hur jävla dåliga alla är. Tar vi åt sig av det så är vi på fel scen. Sen kan man hoppas att de som vill att AIK ska gå bra inte börjar tänka så mycket på personfrågan utan jobbar mer för att ge gruppen och klubben energi. Men det där är inte mitt jobb, mitt jobb är att analysera vad vi ska göra bättre och sedan göra det så fort som möjligt. Jag ska ge tränaren så mycket som det bara går. Man anställer huvudtränaren av ett skäl och det är han som måste ta hand om saker, resterande i staben måste ge honom alla förutsättningar att få göra vad han vill.
Vad finns det för konkreta saker att tweaka på i taktiken?
– Kolla på när vi byter in Kolbeinn mot Östersund. Han lyckas inte med allting, men man ser att när duktiga fotbollsspelare får ut sina färdigheter så är vi, som du säger, inte ett botten tre-lag, utan vi ska vara betydligt mycket högre upp i tabellen. Men när de spelarna inte är på startlinjen, när de inte är hundra procent redo att starta en match så är det svårt. Det är där vi nu behöver byggas upp. Vi behöver få tid att träna in Bartosz idéer mycket tydligare, för det har vi inte fått göra, vi har kunnat träna en gång och sen är det match. Det är det första jag tycker. Det andra handlar om att försöka gjuta mod i de justeringar man kan göra under den här tiden och det tycker jag att man såg i torsdags. Jag tycker man ser att det finns saker som blir bättre, men vi har inte marginalen eller turen med oss. Då måste vi fortsätta ge energi till Bartosz så att han känner att det inte är hans idéer som inte fungerar utan vi kommer med ett bagage där många spelare har väldigt dåligt självförtroende utifrån att vi släppt in väldigt enkla mål. Vi har sprungit runt och jagat spelare över hela jävla landet vilket tar både fysiskt och mentalt på vad motståndarna gör med oss. Det är ett jävla jobb vi behöver göra nu för att se till att ta tillräckligt många poäng så att vi är över de här strecken. Det är fotboll, ingen kommer komma med några enkla lösningar. Vi behöver ta varje dag, så mycket det bara går, för att påverka det här i rätt riktning.
Det känns som att bottenlagen ni möter vittrar blod ännu mer nu och kommer in mer taggade än vanligt.
– Man kan jämföra oss vid ett jävla lejon. Alla har fruktansvärt stor respekt för AIK. Nu när det inte har gått så bra så passar hyenorna på. Är ett lejon inte skadat så kommer inte en jävel i närheten. Men är lejonet är skadat så kommer de smygandes från alla håll och kanter. Det är såklart att motståndarna känner att lejonet är skadat. Har man en storklubb som bevisligen tappat poäng på sätt där vi verkligen har blottat oss så försöker de slå hål på det och verkligen slå oss där vi blöder. Det är där vi behöver hitta våra snabba återhämtningstillfällen för att inte blöda för mycket. Nu tycker jag att vi successivt lagt om såren men vi är ganska ömtåliga om någon rycker bort plåstret. Vi måste lära oss att återhämta fort och se till att matchen mot Falkenberg blir ytterligare ett steg i rätt riktning. Nu har halva säsongen gått. Vi kan kolla tillbaka och säga “det här var skit”. Nu har vi en halv säsong att rätta till det här. Det gäller att skapa mer energi runt allt som går mer än att försöka tappa energi eller känna “åå va synd det är om mig”. Det är inte synd om oss. Vi måste jobba på och se till så att vi får en ändring. AIK hör inte hemma där vi är just nu.
Foto: Jojje Lidén
Mer Patric Jildefalk
– Alla säger att det är en karusell, kaos, hårda och tuffa tag, att vi är hotfulla mot varandra... Men Read more
AIK:s chefsscout Tobias Ackerman har aldrig riktigt varit en person som hamnar i rampljuset. När han omskrivs i media är Read more
Hösten 2019 gjorde AIK en rekrytering som i framtiden kan komma att ses som ett viktigt startskott för klubben. När Read more
När jag var liten drömde jag om att bli sportjournalist. Sitta på de stora arenorna runt om i världen och Read more