Samtal: Patric Jildefalk om hur tränarstaben arbetar när framtiden är oviss

I Rikard Norlings AIK får ingen ligga på latsidan. Chefstränaren förväntar sig hårt arbete av samtliga på Karlberg och lämnar ingenting åt slumpen. Den här våren har de vanliga rutinerna vänts på ända, någonting som påverkar AIK-tränarnas vardag extremt mycket. Norlings högra hand, Patric Jildefalk, skickas fram för att svara på hur det dagliga arbetet fungerar.

Vilka rutiner har varit svårast att rucka på?

– Det är väl egentligen det här med hur klubben och resten av landet har bestämt vad man får och inte får göra. Det har låtit många gånger som att det är jättetydligt med vad som gäller, men jag tycker att det har varit si och så. Det här med kontakt mellan spelare och inte, hur mycket får man ha det? Jag tycker vi gjorde så gott vi kunde i början och så fort vi fick okej att träna fotboll igen så var det “försök minimera all typ av kontakt med varandra”, då betyder det att man ska konstruera övningar utifrån att man inte får röra varandra? Det har varit det svåra, att verkligen veta hur man ska gå vidare varje dag. Man vill inte att allting ska stå still. Jag tror inte det är jättemånga i vårt yrke som mår bra av att inte få spela fotboll.

Säg att säsongen drar igång i sommar, hur har ni då påverkats sportsligt av den här våren?

– Det kommer vi inte veta förrän vi har spelat några matcher och vi kan jämföra oss med våra motståndare. Jag tyckte vi var på väg mot något jättefint under Kalmar-matchen men har inte kunnat se vart det tog vägen. Det blir så svårt ur ett fotbollsperspektiv att veta exakt var man hade stått någonstans. Nu är det som det är och hälsan går först, oavsett vad det är. Man sitter mest och väntar på att få spela en fotbollsmatch igen. Sitta och tänka på allt dåligt som händer tror jag inte är jättebra. 

Det låter lite som att träningslägret i vintras och de första träningsmatcherna inte spelar någon roll nu?

– Alltså, jag kan väl tycka så här. Utifrån arbetssätten som finns inom fotbollen idag, till exempel med väldigt mycket video, så tror jag att det aldrig finns bortkastad tid, men de topparna som vi försökte uppnå har varit lite bortkastade. Vi hittade en liten topp under cupen där vi kände att vi rent fysiskt hade hittat en bra balans. Nu måste vi försöka periodisera om för att kunna göra samma sak igen fast bättre. När spelarna kom tillbaka till träningen fick de en påminnelse om vad vi jobbat med, vad vi vill fortsätta jobba med och i vilken mängd det ska portioneras ut. De är människor, inte robotar, vi kan inte gå in och peppra på med allt för mycket information. Någonstans måste spelarna andas och känna att de kan träna väldigt mycket fotboll utan att det handlar om att vinna en specifik match den här veckan.

Vad gjorde tränarstaben under tiden spelarna satt i karantän?

– Titta mycket på det vi har gjort, alla fick lite uppgifter hit och dit. Och sen fick man lite tid för reflektion. På sitt sätt var det en ganska bra reflektionstid och man fick ett andningshål för att se hur vi kan göra den här resan ännu bättre. Staben måste också återhämta sig utifrån att man hela tiden ligger på en hög nivå.

Kom du fram till något bra med dina reflektioner?

– Ja, det tycker jag. Man ska absolut tro att man kan göra allting bättre, men det man inte får bli blind av är att man redan gör en massa bra saker, det får man inte tappa bort. Man kommer inte kunna uppfinna allting flera gånger om. För min egen del kom jag fram till sådana saker, var jag hittar en god balans utan att ha stressen att försöka utveckla någonting. Ibland kan utveckling bara vara att befästa någonting som är jävligt bra och fortsätta med det. 

Kalmarmatchen var ju väldigt bra, men innan det såg det inte så jättebra ut. Hur förhåller ni er till det nu?

– Jag tycker att vi är olika där, vad är bra och vad är dåligt? Vinner vi matcher så är det bra, gör man inte det, vad kan man då bära med sig? Det finns mycket i alla matcher vi har spelat, oavsett träning eller tävling, där vi hela tiden ser saker där vi påminns om vad vi behöver göra bättre eller vad vi behöver göra oftare. Man vill känna att alla matcher kan se ut som Kalmarmatchen, men samtidigt finns det saker i den matchen som inte heller var bra. 

Hur går det att planera träningar och planera inför framtiden när ni inte får se resultatet av ert arbete?

– Det finns ändå ganska mycket man kan göra. Vi har delar i vår egen spelstil och arbetssätt som gör att det inte spelar någon roll vilka vi möter, vi ska ändå göra vissa saker väldigt bra. Jag tror det handlar mycket om att spelarna ska få mentalt utrymme att minnas varför de började spela fotboll. Det är två mål, elva spelare och en boll. Vi måste få låta spelarna spela fotboll. Vi behöver inte alltid stanna spelet och påpeka när någonting bra händer. De gör bra saker och vi ser det, även när vi släpper ett åtta mot åtta-spel lite friare. Men vi får hoppas att folk börjar må bättre och det till slut öppnar upp sig för spel, vi som jobbar med det här vill känna att vi kan gå till jobbet och göra det man gör bäst. 

Hur är motivationen på Karlberg, hos alla ni som jobbar där?

– Den är god. I och med de här permitteringsreglerna så är vi inte på plats lika mycket, vilket jag tror gör folk ännu mer sugna och laddade. När man väl kommer dit vill man göra sitt yttersta hela tiden. Det känns faktiskt som att alla är jävligt laddade. Jag hoppas vi kommer kunna använda oss av det fullt ut. Det är upp till oss ledare att hitta saker, spel och tävlingar, fan ibland är det till och med lekar, bara för att få alla att känna att det är kul att tävla.

Vad tror du det kan komma för gott ur det här? 

– Vad skulle det vara… Det som skulle vara någonting gott är någonstans att människan gör saker tillsammans. Oavsett om det handlar om social distansering eller att hitta ett vaccin så har människor tillsammans börjat jobba mot ett gemensamt mål. Jag tycker man märker att vi människor är rätt starka tillsammans om vi går ihop och gör rätt saker. Fan vad filosofiskt det blev. 
– Jag tycker man märker det på våra spelare också, om det är någon som kanske ser lite ledsen ut eller känner sig nere så tycker jag att man märker direkt hur laget går ihop och vill visa sig starka. Vi får se vad som händer om en månad, är det så att det fortsätter så här, hur många kommer då ta stryk mentalt? Det är sådant vi verkligen måste jobba med på olika sätt. Att spela fotboll är absolut en grej, men sen har vi en massa timmar då vi inte spelar fotboll och det gäller att må bra då också. 

Foto: Jojje Lidén
Mer Patric Jildefalk