Site icon Svarta Rubriker

Samtal: Tobias Ackerman berättar hur scoutingarbetet går till inom AIK

AIK:s chefsscout Tobias Ackerman har aldrig riktigt varit en person som hamnar i rampljuset. När han omskrivs i media är det oftast för att AIK har någon ghanansk 18-åring på provspel och Ackerman får då berätta att spelaren “har en del intressanta kvaliteter”. Under sin tid i klubben har Ackerman varit delaktig i värvningar som fallit ut på alla möjliga olika vis. På referenslistan finns allt från Kristoffer Olsson till Sulejman Krpic samt Robin Jansson och Gabriel Ferreyra. Dagen innan lansering av Svarta Rubriker tog sig Ackerman tid för ett längre samtal om hur AIK arbetar med sin scouting och varför klubben inte gjort några jättekap de senaste säsongerna.

Hur länge har du varit i AIK?

– Jag jobbade i Brommapojkarna innan och hade kontrakt till sista oktober 2009. Min första dag på jobbet var den 1 november 2009, en dag vi alla kommer ihåg såklart. Det var en bra start på jobbet! Att komma från BP med 200 på läktaren till att kastas in i hetluften med SM-guld och cupguld, det var ett uppvaknande.

Vad gjorde du när du kom hit?

– Det första jobbet jag hade var som chefstränare för “det yngre arbetslaget”. Jag var egentligen ansvarig för att starta upp det nya akademilaget när spelarna var nio år och leda tränarna i det.

Och vad hände efter det?

– Jag fick frågan att ta juniorerna tillsammans med Peter Wennberg. Jag minns inte årtal men det är lätt att kolla upp, för det var senast vi var i SM-final, säger jag utan att vara dryg. Parallellt med det började jag även bli individuell tränare i A-laget. När Jens T Andersson försvann och Björn blev sportchef så fick jag frågan om att bli chefsscout, nu är det sju år sedan dess.

Hur ser processen ut när ni scoutar spelare?

– Vi utgår egentligen alltid från det vi har. Sen är det vissa saker vi tittar efter. Finns spelaren i truppen? Kan vi göra om en spelare? Finns han i vår akademi? Ett av de största uppdragen jag har som chefsscout är att hålla koll på det interna alternativet. Man tror att jag bara är i Afrika, Sydamerika eller ute på Balkan och reser runt, men största delen av det jobbet vi gör gör vi internt. Både jag och Björn är ju från ungdomssidan och den ligger oss varmt om hjärtat. Det finns ingenting finare än att förädla en egen talang som Robin Quaison eller Alexander Isak.

– Så där tittar vi först. Finns inte spelaren där kollar vi i Stockholm, Sverige, Norden och så utvecklas det hela tiden tills vi hittar det vi söker. Det är en dialog med chefstränaren och med Björn dagligen där vi ser vad behovet kan vara. Sedan händer det ju massa saker i varje fönster, allt från att Nisse Johansson får hjärtfel till att Jesper Nyholm bryter benet till att Nabbe går sönder den sista träningen för året. 

Hur resonerade ni när Nabbe skadade sig?

– Det var spelaren vi byggt ett system kring och så sker det saker som gör att vi måste korrigera. I det här fallet blev det Jasir Asani. Det folk inte förstår är att om vi har haft möjligheten att lägga massa pengar och lagt dem på Nabbe, då försvinner möjligheten att spendera lika mycket. Nu har vi en sjukskrivning på honom och då har vi en lön att använda oss av, då får man leta i andra typer av fack och i ett fack hittade vi Jasir Asani på ett lån med option. 

Hade ni haft Asani på radarn länge?

–Honom fick jag tips om inför förra året genom vårt scoutingnätverk. Jag tittade på honom och tyckte han hade intressanta egenskaper för att kunna spela. Jag tyckte inte att han passade in i systemet vi spelade förra året men jag måste arbeta brett. Med tanke på att Nabbe gick sönder och att vi kommer spela på ett annat sätt i år så tyckte jag att Asani passade rent finansiellt och vad vi kan få ut av honom fotbollsmässigt.

Var du nere och kollade på honom?

– Jag såg honom två matcher i somras. De åren vi spelar i Europa så räcker inte organisationen till för att göra motståndarbevakning, då används jag. Det spelades ett dubbelmöte mellan Partizani och FC Sheriff som jag bevakade. Eftersom jag hade med Asani i en bruttoscoutinglista i mitt system så visste jag om att han fanns med där. Då kastar jag ett extra öga på honom och jag såg ju att han hade tagit ytterligare steg. Det kändes naturligt att han kom på tal när Nabbe blev skadad.

Du måste ha många obskyra fotbollsspelare lagrade i ditt huvud.

– Ouf… Det är helt sjukt. Det är en hel del som rör sig i min skalle. 

Har er process förändrats någonting under din tid som chefsscout?

– Nej, det var ett arbetssätt som Björn hade och som jag i princip ärvde och som jag trivs med. Vi har den här idén med att bygga AIK i mångfald. Vi vill spegla A-laget med läktaren. Alla som går på AIK ska ha någon gemensam nämnare. Det kan vara en Solnabo som tycker att “Fan det där är min kille! Han är från akademin, uppvuxen två kvarter ifrån mig.” till någon som kan känna någonting för Erick Otieno som är från Nairobi.

Varför blir vissa värvningar misslyckade?

– Det är ju människor vi har att göra med. Om jag träffar rätt varenda gång med min scouting så tror jag att resultatet blir sämre för AIK. Det finns två saker klubbar som AIK kan göra för att tjäna mycket pengar, det ena är att gå ut i Europa och det andra är att sälja spelare. Är man för safe kommer man inte få någonting av det. Du får bra spelare som klarar av att spela allsvensk fotboll, men du får kanske inte det där lilla extra som skruvar till det hela ytterligare. Då måste du våga chansa ibland.

Hur stora chansningar måste man ta?

– Jag vill för det första inte kalla det chansningar för att vi inte gjort jobbet, utan det är mer en potentiell chansning. Jag gör samma jobb oavsett om det är Sebastian Larsson vi tar in eller om det är en spelare från Luleå. Det är samma arbete som görs men däremot kanske det är att spelaren inte har visat det fulla ännu så man chansar lite mer. Ju mer pengar man lägger ju större blir förlusten. Det var många som sa till oss att det var en chansning att ta Kristoffer Olsson för stora pengar när han inte platsade i Midtjylland. Det var många, både externt och internt, som rynkade på näsan och tyckte det var för mycket pengar för en spelare som inte platsade i danska ligan. Jag känner direkt när en spelare har satt på sig AIK-tröjan, klivit ut på träning eller spelat match med oss om det här var bra eller inte bra, det kan jag se då. Fram till dess är det någon form av grundarbete som måste göras för att ta bort missarna så mycket som möjligt.

Hur känns det för dig när det inte blir rätt?

– Någonstans har man tagit ett beslut om att det här är rätt väg att gå. Om det inte blir rätt frågar vi oss alla varför. Var det för att han inte fick chansen? Gör han inte det vi trodde han skulle göra? Man får utreda det och ta reda på varför det inte fungerar. När man hittat det felet går det ofta att rätta till, kan vara allt ifrån att spelaren inte trivs socialt eller… Ja, det kan vara en mängd olika faktorer som gör att det inte går som man hade tänkt sig.

Är det någonting ni lärt er inte går att tumma på?

– Ja, det är det. Asien är ingen marknad för oss. Språket är en viktig del för att kunna anpassa spelare på plats. När kulturskillnaderna är för stora och det blir svårt för spelare att anpassa sig. Vi har provat, vi har haft spelare på prov här, vi har rest till Asien, vi har gjort scoutingarbetet och kommit till insikt att det är lite för tufft.

AIK har länge varit klart bäst i stan på att förädla unga, okända talanger. Men nu är vissa av uppfattningen att Djurgården och Hammarby kommit ikapp, eller till och med gått om. Hur kommer det sig?

– En del i att AIK skall kunna utvecklas är att vi inte blir oroliga så fort någon annan klubb gör något som är bra för den klubben. När du säger att vissa är av uppfattningen så vet inte jag vilka det är och med vilken kunskap dom dragit den slutsatsen. Däremot så förstår jag att många intresserade har en förmåga att åka med när slutsatser och domedagsprofetior presenterats utifrån de diskussionsforum de verkar i eller läser. Min uppfattning är att vi de senaste åren varit överlägsna, att konkurrensens ökat, men att vi har ett identitetsfokus som kommer leda utvecklingen i Stockholm inom såväl spelet som spelarutvecklingen.

Det oroväckande är att det spontant inte känns som att det ligger någon stor försäljning i pipen.

– Det är effekten av guldet 2018. Spelarna blir ju inte yngre. Det är precis den processen vi är i nu, vi håller på att bygga om truppen till mer potential. Det är vi alla medvetna om, allt från styrelse till sportchef till chefstränare.

Foto: Jojje Lindén

Liknande artiklar
Robert Falck om det första året som ordförande och vilka utmaningar som väntar

– Alla säger att det är en karusell, kaos, hårda och tuffa tag, att vi är hotfulla mot varandra... Men Read more

Anne Mäkinen är den moderna ledaren som ska ta AIK in i framtiden

Hösten 2019 gjorde AIK en rekrytering som i framtiden kan komma att ses som ett viktigt startskott för klubben. När Read more

Nu blir det Svarta Rubriker

När jag var liten drömde jag om att bli sportjournalist. Sitta på de stora arenorna runt om i världen och Read more

AIK tappade ledning två gånger om – bitter förlust mot Dif i Svenska cupen

AIK förlorade den första matchen i årets Svenska cupen. 457 betalande åskådare hade tagit sig till ett blåsigt Skytteholm och Read more

Exit mobile version