Säsongsutvärdering med Patric Jildefalk

Länge spekulerades det kring att Patric Jildefalk skulle ta över rodret den dagen Rikard Norling lämnar. Men när dagen kom var han troligtvis för hårt knuten till en strategi som var direkt skadlig för AIK. Jildefalk ser nu tillbaka på en säsong med två ansikten. Lärdomarna tar han med sig in i framtiden, och om den framtiden är i AIK kan han inte svara på.

Vad sätter du för omdöme på AIK:s säsong?

– Jag tycker att det började rätt intressant. Ingen visste vart det skulle ta oss och det var på både gott och ont vi skuttade med någon slags förhoppning under cupmatcherna. Till en början blev vi inte riktigt avslöjade i våra brister, men när vi blev det sjunker betyget rejält. Laget var kanske inte så bra som vi var 2018 men vi kände att det fanns talang och kvalitet att arbeta med. Men sen blev det som det blev, och det blev hopplöst att fortsätta den vägen som året startade med. Sen hade vi sju, åtta matcher under hösten där vi tar poäng, vi gör mål på fasta situationer och spelar stundtals riktigt bra. Vi vinner expected goals i nästan varje match. Där gick betyget upp, men på en skala på 5 blir betyget tyvärr 2. Det går inte att bortse ifrån att vi slutar nia. 

Vad var den största ljusglimten?

– Att de unga fick spela, med blandade resultat. Fler unga fick chansen i både match och träning och de kom in i det väldigt fort tycker jag. Sen att de inte kan hålla en jämn nivå är logiskt, det är inte många som klarar av det under en första säsong. Sen att vi fick in den extra energin i form av Lustig, Rogic och Sotte var det som behövdes bevisligen. Det är det jag ser som ljusglimtar. När kontraktet var klart så kändes det som att vi både kunde försöka komma så bra som vi kan men också hur vi ska starta nästa säsong. AIK har ju en stämpel att börja svagt på våren, därför tror jag vi alla såg att vi kan börja starkt nästa år. 

Det pekades mot att mängden unga spelare i startelvan var dåligt för resultaten. Tror du det var så?

– Det märkte ju vi också på många sätt. Det vi stod för inför säsongen, även innan corona började, var att många av de utkonkurrerade spelarna inte var i den form vi hade hoppats på. Under cupmatcherna var inte Per Karlsson där han brukar vara och då kunde Robin Tihi gå in med ny kraft. Men när vi väl var inne i Allsvenskan så visar Per vilken fotbollsspelare han är och där blir det logiskt att en ung kille som Robin inte kan ligga på samma nivå hela tiden. Jag tycker det blev en god balans till slut. Med dåliga resultat pekas det alltid åt något håll. I den här klubben behöver det inte ens vara dåliga resultat, det kan vara att vi släpper in ett mål på en kantfrispark så ska tre i ledarstaben avgå. Det är kanske därför klubben inte riktigt lyckas ta sig vidare och bibehålla någon typ av kontinuitet. Vi blir lätt kritiska för fort kanske. Man ska inte ta bort ambitionsnivå och förväntansbilder. Men fan, vi har inte vunnit SM-guld så ofta, och därför tror jag att så länge AIK är med uppe i toppen så ska man fortsätta trycka fram den energin istället för att hela tiden bli missnöjd över saker. Det är såklart ingen som är nöjd med det här året, det kan man inte säga, oavsett om det var kul med de unga spelarna eller nyförvärven. Den här säsongen vill man helst bara glömma. 

Tror du att det blir en negativ påverkan på de unga spelarna när de ena dagen är i startelvan och nästa dag sitter hemma i TV-soffan?

– Det tror jag. När en klubb inte mår bra eller ett lag just för tillfället inte mår bra så kommer man alltid gå på erfarenhet. Så är det bara. Där blir det ett ännu större arbete för oss runtomkring att ta hand om de spelarna som kanske blir lite extra utsatta, att de kanske har spelat och sen inte får göra det under en period. Men det är så den här cirkusen fungerar och det är därför vi behöver vara ruskigt skickliga på att ta hand om det, prata mycket och se till att träna på rätt sätt. Sen måste jag säga att jag tror den här apparaten runt omkring spelare, med agenter och i vissa fall föräldrar, lär sig hur det här ska fungera. Det är ingen som har exakt svar på hur man ska hantera allihop, alla är egna individer och olika men jag tycker man ska respektera processen. Är du 17 år och får spela de första matcherna i Allsvenskan med AIK men sen kanske inte får spela resten, då ska du ändå se det som ett ganska bra första år. Vi har sett många exempel på spelare som kommit upp men kanske inte lyckats första året. Ta ett gott exempel som Pierre Bengtsson, han blev värvad tidigt till AIK och spåddes en fantastisk framtid i AIK men fick inte riktigt till det. Han är ordinarie i landslaget nu och har en gjort en väldigt fin resa. Det går att bli en jätteduktig fotbollsspelare, även om det inte händer över en jättekort period.

Säsongens lågvattenmärke?

– Det är nog att förlora ett derby. Det gör man ju inte. Gör vi det så ska vi haft otur men det hade vi inte i år. Vi går in naivt i den matchen efter att ha åkt på stryk mot Häcken. Vi tror att det ska lösa sig men gör inte det. Det kan jag känna är det som var tyngst. Det är också den dagen vi byter tränare. Det kan också kännas tungt och det var på många vis deppigt att det blev som det blev. Samtidigt går det lika fort åt andra hållet. Om det går bra och man vinner några matcher så känns det ju bra igen. 

– Det är så oerhört mycket känslor i det här. När vi åkte ner till Malmö och skulle spela den där cupmatchen så tycker jag att vi spelar ut dem i 30 minuter och gör det jättebra. Men sen tycker jag att vi förlorar på väldigt enkla misstag. Jag förväntade mig inte att vi skulle spöa skiten ur Malmö på bortaplan, men samtidigt så slås man ner efter att det har känts så bra. Det tar extra på känslorna. 

Hur var det i laget under den tyngsta perioden?

– Jag tycker att alla har skött sig fruktansvärt bra i det här. Man märker att en sån som Sebastian kommer in med en annan typ av erfarenhet. Han hatar att förlora men har också varit i lag och klubbar som det har gått dåligt för. Han vet hur det känns och vill inte vara där igen. Han använder sitt sätt att försöka lyfta upp andra och det tycker jag han hanterade väldigt bra. Alla tillsammans försökte hjälpa varandra utan att det skulle brista och jag tyckte aldrig att det brast, jag tycker aldrig det. Jag tycker alla visade ett jävla psyke, glömde gårdagen och började jobba. Det är jag faktiskt väldigt glad för. Man blir ju lätt rädd att det ska bli som man har hört och läst om i lag där det har brustit. Det blev aldrig slagsmål, det blev aldrig elaka kommentarer utan det var ofta väldigt konstruktiv. Även om man kan låta hård och arg ibland så är det för att man vill så mycket. 

Största besvikelsen?

– När man går in i en säsong och ska göra någonting man aldrig har gjort förut så ringer det tyvärr lite för mycket klockor som säger att det här kommer bli jävligt jobbigt. Man blev lite lurad när saker och ting faktiskt började fungera innan corona. När corona började och vi bara tränade mot oss själva blev vi inte avslöjade i våra brister. När vi blev avslöjade sen så kom det så otroligt fort. Vi var inte snabba nog att justera det utan lät det nästan falla tills man inte får vara kvar.

Största positiva överraskningen?

– Man kan ju inte säga någonting annat än Paulos första tredjedel av säsongen. Det var någon jag inte förväntade mig skulle vara så bra, också under en period där inte laget var så bra. Eric Kahl måste väl framhävas, det är ändå någon som i Erick Otienos frånvaro bara tog platsen och sen behöll den. Jag tycker han är den som blev jämnast i prestation under hösten och det är kul att det är en egen spelare som gör det. Sen så måste jag säga Per Karlsson. När han får lite trygghet runt omkring sig blir han bara bättre och bättre. Sen tycker jag att det är kul med Erik Ring. Han var i en situation där han blev upplyft till A-lagen men inte fick kontrakt först eftersom balansen i truppen behövdes se över. Men så fort det blev klart så var det bara in och köra. Han har verkligen varit superseriös från första dagen. Tränar extra och kommer först ner till Karlberg på morgonen. Jag ser mycket fint i framtiden för honom om han fortsätter med den ambitionen.

Vad tycker du om din egen prestation den här säsongen?

– Jag känner att i min roll så handlar det om att supporta den som är huvudtränare och hela tiden ge allt som han vill ha, i balans med att jag kommer med mina värderingar baserat på min erfarenhet. Under den första tiden, innan Allsvenskan startade, försökte jag se någonting bra och utvecklande i det vill höll på med men det blev svårare och svårare och då blir man mer och mer självkritisk. Samtidigt, som jag säger, i min roll kan man bara försöka sitt bästa att påverka och hjälpa till. Lyckas man inte riktigt så får man försöka vara spelarna så nära som möjligt och ge dem så mycket pushning som går. Det blev lite lättare när Bartosz kom in. Hans arbete var givetvis att hålla kvar laget i Allsvenskan, men också hjälpa oss som var rätt djupt under isen i somras. Därför kändes det som att man kom tillbaka ganska snabbt och vi hittade en bra balans i staben. Man blev mer laddad av att få in mer energi. Det är tufft när det inte går bra.

När det gick som sämst, kände du då att du hade gjort någonting annorlunda jämfört med tidigare?

– Jag tror att man blir väldigt överanalyserande när det inte går bra. Därför tror jag att man jobbar mer, man sätter sig och utarbetar sig själv på ett annat sätt. Så fort det börjar gå bättre ser man nyanserna på ett helt annat sätt, för då är man inte i behov av att “det måste vända idag”. När man får lite luft under vingarna så tror jag att man tänker bättre och framförallt är man mycket trevligare mot sin omgivning. Det har varit en utmaning men jag tycker själv att jag har hanterat det bra. 

Vad är det bästa du gjorde under säsongen?

– Jag tycker nog de gånger man lägger lite extra tid på att försöka se så många som möjligt. Vissa dagar är man bättre och de dagarna vill man ta med sig. Man kan inte se exakt alla spelare varje dag och så mycket man själv försöker jobba med det desto bättre blir det. Sen så kan jag känna att när Bartosz kom in och fick en positiv trend i vårt dagliga arbete, det är då det känns som bäst. När vi gör saker som märks av är det ett kvitto och jag tror det känns hos många spelare. 

Vad ångrar du mest under säsongen?

– Det blir så svårt att säga… Hade man tryckt hårdare under försäsongen på att det här kommer bli tufft… Men vem är jag att säga det? Jag var ju också intresserad av att se vart det kommer ta oss. Men som sagt, för mig blir det jobbigt när man inte har en erfarenhet av någonting man vill testa. Jag tycker vi gick in lite naivt med både spelsätt och satsningen på de yngre. Men jag kommer fortfarande inte ångra någonting. Vi hade inte fått den här erfarenheten om inte det här hade hänt. Jag kan inte ångra det, men jag kan vara besviken på att det blev som det blev. 

Kommer du vara kvar i AIK nästa år?

– Jag har ju avtal och jag är ju anställd. Men man vet ju vad det här är för period och det ryktas. Jag ska inte sticka under stolen med att jag har pratat med folk lika mycket som jag pratar med folk varje år den här tiden. Sen får vi se vad som händer, det är en osäker tid vad det gäller de flesta klubbarna och jag tror att så som vi ledare avslutade innan semestern så gav Bartosz en väldigt positiv framtidstro. Det tycker jag är intressant och det skulle vara jäkligt kul att få vara med och vinna igen. Samtidigt… Min ambition har alltid varit att träna AIK:s A-lag och det har jag gjort nu i fem år. Sen att jag inte varit huvudtränare är inte det jag går och trampar på och känner “nu måste jag få vara det!”. Det handlar om att jobba med fotboll och jag vill göra det på en så bra nivå som möjligt. Jag vill jobba med ledare och klubbar som är seriösa och har en framtidstro att göra någonting bra. Det kommer fortfarande gå ut på att vinna saker, det är därför man gör det här, det är därför jag gör det här. Vi får se. Nu går vi på lite semester och sen får vi se vad januari ger. 

Vad tar du med dig från den här säsongen in i framtiden?

– Man får inte underskatta spelarnas kvaliteter, men man får inte heller underskatta att göra rätt saker och ha goda vanor. Att prova för mycket saker som man inte har något kvitto på blir inte sunt. I år sätter vi klubben i en jävligt dålig sits och det vill jag aldrig vara med om igen. Nu är det en klubb jag älskar och jobbar för i 16 år, men jag tror inte det spelar någon roll. Om jag skulle jobbat på dagis och serverat dålig mat eller om barnen ska… Jag vet inte, sova direkt när de kommer dit. Gör massa konstiga saker! Det tror inte jag passar något jobb och det är det jag tar med mig. Har man en erfarenhet av någonting som går bra, håll dig där, fortsätt göra det som är bra istället för att förändra någonting som inte är dåligt.

Foto: Daniel Bengtsson