En evighetslång försäsong har gått till ända. Den började med en förlust mot Vasalund, följdes upp av en tidig sorti i cupen och rundades av med ett ganska fint genrep mot Gif Sundsvall. Under månaderna som passerat har en premiärelva vuxit fram. Några spelare har varit stora positiva överraskningar och ser ut att kunna bli nyckelspelare i år, medan andra lämnat mer att önska efter varje bolltouch.
Här är spelarna som stärkt sina personliga aktier mest under försäsongen, men även dem som snarare försämrat sina chanser till speltid i år.
På uppgång
Saku Ylätupa
De första träningsmatcherna började det lite som ett skämt. ”Det här är Sakus tid på året!” Men ju längre försäsongen fortskred så växte känslan av att det hänt någonting med Saku. Han spelade kaxigare och mer självsäkert, löpte mer och fattade bättre beslut. Han hade slutat göra 30 överstegsfinter och sedan tappa bollen, istället hittade han sig in i straffområdet och låg bakom flera mål. Man vågar inte hoppas på för mycket med Saku Ylätupa, men som det ser ut nu kan han bli säsongens stora utropstecken.
Nicolas Stefanelli
Värvningen slog ned lite som en bomb, men väl på plats insåg alla att det här var precis vad AIK behövde. Med tanke på hur avskedet blev sist han var här hade man nästan glömt bort hur bra han är. Den tidiga pressen, den fina touchen och de kliniska avsluten. 2021 kommer Stefanelli vara nyckelspelare i ett lag som haft problem med offensiven.
Bilal Hussein
Ända sedan Bilal Hussein skrev på sitt A-lagskontrakt 2018 har han haft lite svårt att komma till rätta. Han har fått spela överallt på mittfältet, ibland gjort det förbannat bra och ibland haft det förtvivlat svårt. Den här försäsongen har han testats i den mer sittande mittfältsrollen som Adu tidigare ägde – och han ser inte ut att bli utkonkurrerad. Precis som en formstark Adu har Bilal bemästrat förmågan att stå på rätt plats hela tiden och förstöra motståndarnas anfall tidigt. Men till skillnad från Adu är Bilal även väldigt bra på att fördela boll. Kontraktet går ut efter säsongen och det lär vara Jurelius prioritet att förlänga det snarast möjligast.
Yasin Ayari
Har fortfarande inte fått något A-lagskontrakt men det lär bara vara en tidsfråga. 17-årige Ayari kör varje träning med A-laget och kan mycket väl spelat till sig en startplats innan säsongen är över. Oavsett om han spelat på mittfältet eller på högerbacken så har han sett väldigt mogen ut. Jobbar hårt i försvaret och letar alltid efter smarta alternativ framåt. Med ett par målfarliga anfallare på topp kan Ayari komma att rada upp poäng redan i år.
På nedåtgående
Nabil Bahoui
Det är klart att man kan skylla på otur med skador, men det fråntar inte det faktum att Nabbe ser ut att vara långt ifrån den poängmaskin man förväntar sig att han ska vara. Det handlar inte om att avsluten inte sitter, det handlar om att absolut ingenting sitter. Små riktningsförändringar och korta passar i sidled ser ut att vara otroligt svårt att få till. Nabbe har såklart inte glömt bort hur man spelar fotboll, men om inte allt råkar falla på plats den kommande träningsveckan så bör han inte starta i premiären.
Ebenezer Ofori
Här undrar man nästan om Ofori har glömt hur man spelar fotboll, eller åtminstone glömt vad han är bra på. I en intervju efter träningsmatchen mot BP pratade han om att vi skulle få se ”nya Ofori”. Nej! Vi vill se gamla Ofori! Den Ofori som bryter fotleder på folk med en enkel nedtagning på bröstet, den Ofori som markerar tre spelare samtidigt, den Ofori som knorrar in bollar från 25 meter. Vi är ointresserade av Ofori som lunkar omkring och slår ut bollar till inkast.
Sotirios Papagiannopoulos
För att förtydliga, Sotte har inte varit dålig under försäsongen. Sotte har egentligen inte varit dålig någon gång sedan han kom, men ändå förväntar man sig mer av honom. I år är konkurrensen om mittbacksplatserna stentuff och när alla är hela och friska så är ingen startplats given. Man förväntar sig mer av en spelare som för två år sedan var uttagen i det svenska A-landslaget.
Felix Michel & Stefan Silva
Efter 2020 var det många kontakt som gick ut, kontrakt med spelare som Henrik Jurelius troligtvis ändå ville bli av med, exempelvis Lundström, Lindkvist och Sigthorsson. Men vissa spelare är betydlig svårare att skeppa iväg, så som Michel och Silva. Det känns som båda har varit i klubben i en evighet och aldrig har de varit i närheten av att ta en ordinarie startplats. För mig är det obegripligt att de båda inte desperat försökt lämna AIK, för det ser inte ut som att någon av dem kommer få någon speltid den kommande säsongen.
Foto: Daniel Bengtsson