När jag startade Svarta Rubriker vintern 2020 var det med övertygelsen om att det var en bra idé, men dessvärre någonting som omöjligtvis skulle kunna vara för alltid.
Jag kom från ett par jobbiga debutsäsonger som sportjournalist. Branschen som jag sett så mycket fram emot att träda in i levde inte riktigt upp till förväntningarna. Det var ganska uppenbart att unga reportrar belönades för att dansa efter chefernas pipa och kom man med andra idéer så var det oönskat.
Det fanns ett stort tomrum på marknaden och jag visste att det var ett tomrum som skulle fyllas av mig. Riktig kvalitetsjournalistik om AIK Fotboll, subjektiv – men oberoende. Ganska snabbt gav det eko. Jag skrev texter och hittade vinklar som ingen annan gjorde. Jag var den enda journalisten som bevakade AIK:s damlag året de slog poängrekordet i Elitettan. Jag bevakade klubben utan att behöva tänka på allmänhetens intressen, klick eller lästid.
Jag gjorde sådant som jag tyckte var kul, och sen så slutade jag med det.
2021 har jag inte hunnit skriva närmelsevis så mycket som jag vill. Mina få men trogna patreons kunde tyvärr inte sätta gröt på bordet och vid sidan av Svarta Rubriker har jag pluggat om och siktar in mig på en ny karriär. Jag har inte jobbat på en enda herrmatch det här året och jag har flera otranskriberade intervjuer på minneskortet bara för att jag inte orkat ta tag i det.
Jag ville göra det här så länge det var roligt och den senaste tiden har det mest varit präglat av prestationsångest.
Sen hände det även en annan sak som gjorde mitt beslut definitivt. Från och med den här veckan kommer jag göra ett projekt ihop med AIK Fotboll. Det är kopplat till mina studier och jag får inget betalt, men i mina ögon så bryter det mitt oberoende och jag känner att det blev ett naturligt tillfälle att sätta det hela på paus.
Det har varit en kul liten resa det här. Höjdpunkt skulle jag nog ändå säga var när Stefan Mellerborg bad mig inleda Bartosz första presskonferens som huvudtränare i AIK, och alla etablerade medier gjorde huvudrubrik på svaret jag lockade fram (”Det finns bara ett svar när AIK ringer”).
Svarta Rubriker sågs för det mesta som en i gänget och det gladde mig att det i fotbollens ögon finns utrymme för den här typen av journalistik. Om det här var något jag kunde leva på skulle jag aldrig byta jobb.
Jag vågar inte säga att det är farväl för alltid. Det finns fortfarande stora möjligheter att det kan dyka upp någon text framöver. När säsongen drar igång igen och Skyttans pressläktare är tom på journalister kanske jag känner att plikten kallar.
Tack till alla som läst mina texter, spridit mitt budskap, skickat glada tillrop, och hälsat på Skyttan. Extra tack till alla ni som hjälpt till via Patreon. Varje månad när jag fått meddelande om att det tickat in några kronor på kontot har jag blivit rörd.
Men det största av tack vill jag skicka till de fotografer som hjälpt mig på vägen. Daniel Bengtsson (@danne_i_fotovast), Joakim Hall (@joakimhall), Linus Kilander Xu (@itislinus), Calle Svärding (@svarding) som tagit porträtten och legendaren Jojje Lidén (@jojjesplejs). Utan er hade det verkligen inte gått.
Jag kommer fortfarande göra podcasten Radio Skytteholm med mina vänner Sixten Engqvist och Axel Franzén. AIK Fotboll Dam förtjänar trots allt bevakning i världskl… nåväl, förhållandevis hög klass.
Vi ses på läktarna framöver!
– Alla säger att det är en karusell, kaos, hårda och tuffa tag, att vi är hotfulla mot varandra... Men Read more
AIK:s chefsscout Tobias Ackerman har aldrig riktigt varit en person som hamnar i rampljuset. När han omskrivs i media är Read more
Hösten 2019 gjorde AIK en rekrytering som i framtiden kan komma att ses som ett viktigt startskott för klubben. När Read more
När jag var liten drömde jag om att bli sportjournalist. Sitta på de stora arenorna runt om i världen och Read more